Stresshantering

Jag tycker själv att jag är en ganska stresstålig människa. Har arbetat för det mesta med sådant som kräver just den tåligheten. Men ibland kommer väggen obönhörligen emot. Den väggen mötte jag igår. Då jag inte vet hur jag ska lösa diverse problem, blir jag till slut alldeles ifrån mig. Enmansföretagarens förbannelse. Jag vet också att det lönar sig i dom situationerna att stänga dörren och lämna allt till nästa dag. Brukar ljusna på det sättet i takt med gryningen.

Min kropp och själ försöker hela det som är sönder genom att gråta. Och det är faktiskt befriande att fälla lite tårar sådär för sig själv ibland. Samtidigt som det egentligen är hemskt att världen är så ångestfylld och resultatkrävande att ekorrhjulet gör slut på så många. Har inte tänkt att det skulle gå så för mig. Nejdå. Jag gråter lite och så är det bra följande dag. Biter ihop ännu hårdare och tar tag i problemen. Vips är dom fixade. Och vem har sagt att det hela tiden är rosendoft i näsan. Nejdå rena rama skitstanken hittar vägen också. 

Så nu vet ni det! 

I väntan på... ja vad?

Blåsippor och vintergäck

Jahapp. Söndagkväll och ett händelserikt veckoslut är strax till ända. Jag och hundarna tog oss ut per apostlahästar till holmen över isen på fredageftermiddag. Ganska otäckt eftersom det fanns svarta hål här och där vilket jag aktivt förträngde. Lyckligt och väl kom vi över. Lite senare på kvällskvisten såg det däremot inte riktigt lika bra ut längre, då grannen kom ut med fyrhjuling och det hade slagit upp hål efter vid råkarna. Såhär kan det "arbeta" på våren. Ingen mer vistelse på isar för oss. Den saken var klar. Jag simmar inte ens på sommaren alltför ofta och än mindre bland isflak. Plan B eller C i bruk bara. Fanns planer på att bryta loss förbindelsebåten från isen på måndag, så det var väl plan B som gällde till en början. Men ser ni idagmorgon hade det öppnat såpass att vi kunde sjösätta båt och ta oss till färjstranden i Kittuis. Plan C funkade allra bäst, helt klart. Under färden såg vi dessutom hundratalena sjöfågel av varierande slag. Hääärligt! Nu är våren här!

Fick mycket gjort under helgen. Vi städade i fähuset som närmast liknat en avstjälpningsplats. Brände allt som gick att bränna och resten hamnade på traktorkärran för vidarebefordran. Bl.a. tre!!! stycken obrukbara gräsklippare hittade sin plats på kärran. Uffe tog bort vajrarna, vilka eventuellt kunde vara bra att ha ;) Konstaterade också i mitt stilla sinne att jag är gift med en hamster som tackar och tar emot dom mest konstiga prylarna. För ifall, ni vet. Nu var det min hårda hand som gällde. En annan sak som slog mig rakt i nyllet var, att jag märkte att han i sin ensamhet diskat filburkar. För ifall, ni vet. Nej där går gränsen. Han blir mer och mer som sin far och farfar. Vilket nödvändigtvis inte är en dålig sak alls. Men hallåå; filburkar!

Flisade också en hel del och grävde upp ett täckdike på gården som inte alls funkar mera. Det var jätteblött och mina vinterkängor var ett felval vad gäller skodon. Fanns ett par 42:or till gummistövlar och med två par yllesockor funka det sådär någolunda.

Blåsipporna stod så fina i backarna och vintergäcken lyste gul i blomlandet. Pionen pinade sig också fram. Vilken härlig tid vi lever i nu då allt vaknar. Även jag mer eller mindre. Och som jag har väntat och väntat. Kan det finnas något bättre än ådans kåck-kåck och gudingens a-oo. Inte just nånting tycker jag. T.o.m. tranans högljudda skri är ett välkommet ljud. Sålänge dom lämnar vårt potatisland ifred.

Det är bra att leva nu. I synnerhet nu. För nu är det bara ljus och värme i sikte. Bättre kan det inte bli. Eller hur?

I väntan på en ny dag med ny nåd. Men Maria Wern ska jag se på burken ikväll. I väntan på det först.

Lugnet har infunnit sig

Förra natten sov jag till klockan sju utan att vakna en enda gång. Det har inte hänt på väääldigt länge. Oron och ångesten för framtiden har flytt sin kos för tillfället. Trycket över bröstkorgen är som bortblåst. Ah du ljuva känsla!

Återkommer till detta ämne i ett senare skede då allt är klart.

Gjort ett invecklat bokslut färdigt idag med ett leende på läpparna.

Det ville jag säga nu ikväll. Varken mer eller mindre. Kunde ha låtit bli att skriva nånting överhuvudtaget, men idag var det en person som undrade om jag haft bråttom, då det inte kommit nåt nytt inlägg på länge. Här varsågod, du som undrade :)

I väntan på gudingarna.