Äntligen har jag fått början. Äntligen har husgeråden i köket minimerats i antal till enbart sådant som alldeles säkert behövs och används. Äntligen har dendär rätt så stora byrån i vardagsrummet rensats från allt skit som jag trott att jag behöver men som på riktigt hör hemma i soporna, dit det mesta också hamnade. Freedom!
Jag har under denna höst framför mig att röja i skåp och lådor eftersom huset vi bor i skall tömmas, renoveras och vår yngre generation skall flytta in. Det är helt enkelt ett måste. Och det finns grejer vet ni. Vi har bott här i snart 25 år och det råder inte brist på skåp som förvarar på alla bra-att-ha-grejer. Därför bjöd jag två av mina bästa vänner hem till oss över veckoslutet, för att få början på eländet. Det går liksom lättare om man har någon med sig som varken har känslomässiga eller andra band till grejerna. Och ni ska veta att det var med hård hand vi tog itu med jobbet. En tredje tuff medhjälpare dök upp under lördagen och det visa sig vara en lyckträff. Hon hade verkligen touch på detdär vad man verkligen behöver och vad man annars bara samlar på sig, bara för att man tror att man måste samla på sig. Och vad vi skrattade åt mina samlingar :))
Till en början var det lite trögt eftersom vi på fredagskvällen åt gott, drack vin och hamnade slutligen på den lokala krogen, så ni förstår varför det var småsegt. Men då vi väl kom igång gick det undan. Lådvis med grejer till loppis, några sopsäckar med just sopor, två plastkassar med videokassetter (vilka ena väninnan ville ha), hela årgångar med tidningen Koiramme och massvis med andra blaskor, en plastkass med dockor, ni vet sånadär som man köper som souvenirer utomlands. Dom har inte varit framsatta på år och dar...Och kan ni förstå att jag har sparat på dekorationer från julblomsuppsättningar. Och dom är ju extremt fula, så varför, varför sparar man (jag) på sånt skräp? Svårt att begripa nu då dom är i soporna. Varför kan man inte slänga sånt med en gång. Nånej nånej. Först ska det mellanlanda och sedan lagras i åratal för att sen slängas. Obegripligt! Nästan så man blir förbannad på sig själv.
Nu har jag fått början. Nu måste jag bara fortsätta med projektet på egen hand. Inte stanna upp och absolut inte spara på det som inte behövs. Jag tror att jag har hajat tugget :) Inte en dag för tidigt att komma till insikt. Om jag bara kunde hålla mig från att igen muteras till hamster. Det är bara ett aber. Det är nämligen så att far i huset samlar på grejer han också. I synnerhet sånt som har med elektronik att göra. Det finns hyllvis med olika slags sladdar, kretskort och saker jag inte vet namnet på. För att rensa i den röran måste jag få honom engagerad. Annars åker allt i soporna och det är kanske inte så bra. Kanske. Garaget ids jag inte ens nämna här. Jag blir alldeles matt.
Och säg gott folk vad jag ska göra med alla mina böcker. Förmår inte att göra mig av med dom...
I väntan på att ett till skåp blir så gott som tomt. Och krafter.
P.S En annan dag ska jag berätta om då Molly och jag var på eftersök. I väntan på det också.
