Nu är det jul. Igen!

Det lackar mot jul. Igen. Tror att jag skrev en sådan statusrad på facebook ifjol också. Och nu är vi där. Igen. Ibland kan man bli rädd för att tiden flyger iväg. Uffe sa en sak häromdagen som kommen ur hans mun var väldigt ovanligt. "Tänk hördu. Vi har inte så lång tid kvar". Hur skulle man ta den meningen då? Bli rädd? Nå de facto så vet ingen människa hur lång eller hur kort tid man har kvar. Därför ska man ta ut allt vad livet ger. Och tar. Bådadera hör till. Ungefär såhär som min goda vän M alltid säger med jämna mellanrum: "livet är inte bara en dans på rosor. Det är också fest och fyrverkeri". Så är det kanske bäst att tänka och inte gotta sig i svårmod. Åtminstone kan man göra sitt bästa med att se ljust på saker och ting.

Denhär julen firar vi, Uffe, jag och M på Baltic Princess. Vi ska kryssa till Riga. Jag kan lugnt påstå att jag ALDRIG tidigare uträttat så lite för julen som i år. Det blir att sätta sig vid färdigdukat bord från början till slut. Dessutom ska vi spendera fem timmar i Riga före vi kryssar tillbaka till Åbo. Och sedan då vi är hemma igen är julen förbi. Snipp snapp slut. Så blir det i år. Nästa år något annat om huvudet är högst.

För övrigt ska vi sätta igång och packa vårt bohag och flytta alldeles i rappet. Vi har kollat in vinterbostaden och den känns som hemma redan. Just passlig för oss och helt underbart lite att städa. Från 120 kvadratmeter till 55 dito. Inte illa tycker jag. Dessutom har vi en fenomenal utsikt över Näsbyviken. "Tror du att du kommer att trivas?" frågade jag åt Uffe. "Ja det har väl inte med bostaden att göra om man trivs eller inte", löd svaret. Rätt har han. Det som nu är ett litet problem är att alla våra möbler omöjligt ryms in i bostaden. Lyckades redan prångla iväg en soffa och en säng. Men endel möbler är sådana som jag absolut inte vill göra mig av med, så vi måste hitta nåt utrymme nånstans där dom kan förvaras tills vi får Moderholm renoverat. Vilket i-landsproblem eller hur?

På tal om att eventuellt inte ha så lång tid kvar, hörde jag ett radioprogram med en begravningsentreprenör som fick mig att tänka. Jag har haft väldigt klart för mig hur jag vill att min begravning skall vara. Jag har det t.o.m. uppskrivet. Men ser ni denna entreprenör sade att hon med sin erfarenhet kommer att låta sina nära bestämma det själv, för det är ju dom som är kvar efter henne och hon vet ingenting efter att livet har lämnat hennes kropp. Det kan vara viktigt för de kvarvarande att ha en grav att gå till, tända ljus och föra blommor. Är det inte då bäst att låta dem göra besluten? Även om det för mig inte är viktigt med en grav att gå till, så är det säkert avgörande för en annan. Jag har de nära människor som gått ur tiden med mig i mina tankar och någon grav behövs inte. För mig. Man lär så länge man lever och det som sades i programmet lärde mig att tänka om. Så nu är det fritt fram kära anhöriga. Fast jag skulle nog gärna se att ni skulle ordna till en rolig fest...

Nej jag har inte blivit galen. Vågar man inte tänka på döden som en naturlig sak så vågar man inte leva heller tycker jag. Julen är en sådan högtid då man lätt faller till eftertanke och då man minns i synnerhet barndomens jular. Det ovannämnda hör väl till dom tankarna i mitt huvud denna jul.

Go´vänner! Ha en riktigt skön och avslappnad jul. Den kommer och går och nu går vi mot ljusare tider igen.

I väntan på våren.

Nöta stol på fullmäktigemöte

Tjenis! Jo att igår valde jag att nöta en vadderad stol på stadshuset i Pargas. I ca nio (9) timmar. "Du är absolut inte viss i huvu", sade Uffe. Jepjep. Så kan det vara. Trots det hade jag en intressant och lärorik dag. Pargas stads fullmäktige samlades till budgetmöte där även det s.k. åtgärdsprogrammet skulle behandlas. Dessa två ärenden gick hand i hand såklart. Bäddat för ett långt och utdraget möte. Det visste samtliga i salen på förhand har jag på känn.

Nu är det så att jag själv inte är invald i denna stads fullmäktige och har inga som helst ambitioner för det heller, men som jag redan tidigare i nåt inlägg har sagt, är jag ibland nästan för mycket samhällsintresserad. Då nu så pass viktiga saker skulle fattas beslut om, såg jag det som nödvändigt för mig att delta som åhörare. P-a följde med men hon var tyvärr tvungen att fara ganska långt före mötet var slut. Hör och häpna; inte en sekund tyckte jag att det var långtråkigt. Inte en sekund tänkte jag att må detta nu ta slut redan. Nej det gjorde jag inte. För all del var det fritt fram för mig att avlägsna mig när som helst men det oaktat gjorde jag det inte före jag var tvungen eftersom jag har tre färjor att passa för att komma hem.

Som bekant är Houtskär en del av Pargas stad nuförtiden. Skärgårdskommunerna Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö gick ihop med Pargas stad 2008 eftersom statsmakten mer eller mindre tvingade oss till det. Sedan dess har det varit minst sagt turbulent börjandes med vad staden skulle heta. Och turbulensen fortsätter. Nu är ekonomin så på kant att vi börjar närma oss en kriskommun. Man kan undra var de stora inbesparingarna finns såsom regeringen då kalkylera. Och än är det inte slut. Nu står nästa kommunstrukturreform för dörren jämsides med SOTE-härvan.

Då det krisar till sig måste man skrida till åtgärder. Jag har inte tänkt göra någon djupdykning i vad tjänstemännens åtgärdspaket går ut på, utan den som är intresserad kan gå in på pargas.fi och läsa. Under förvaltning finns också föredragningslistor och protokoll. Så det är fritt fram. Det skulle bli ett alldeles för långt inlägg annars.

I alla fall kan man konstatera att Houtskär som stadsdel har blivit överkörd av en ångvält, precis som Nina Söderlund från Nagu uttryckte det på mötet. Hon och flera med henne hade full förståelse för att vi reagerat som vi gjort, med namnlistor, inbjudna fullmäktigegrupper etc. Områdesnämnden har även den jobbat med fullt ös. Jag har begärt att få en utredning över hur man räknar ut interna hyror och reparationsskulder. Jag fick en utredning, tack för det, men var efter det om möjligt ännu mera förvirrad, men på ett högre plan, som en vän uttryckte det. Ni ska veta att vi helt enkelt sett oss tvungna att med alla medel kämpa emot vissa av de föreslagna åtgärderna.

I åtgärdspaketet har man bl.a. tittat på olika fastigheter och funktionerna i dessa. De flesta av fastigheterna man vill sälja finns i Houtskär och i många av dem finns kommunal verksamhet. Jag och många med mig har inte kunnat se nyttan och inte heller inbesparingen i driftskostnader. Siffrorna har grundat sig på fel kvadratmetrar och de ersättande funktionerna har i många fall varit befängda. Att klämma in folk i kontorslandskap hör inte till dagens melodi. Om den saken finns hur mycket som helst undersökningar. Ej heller har vi på inga villkor råd att mista fem kommunala hyresbostäder. Vi kan bara inte hoppas och tro på inflyttning om det inte ens finns en bostad att erbjuda. Av bl.a. dessa orsaker har vi ställt oss på barrikaderna.

Men. Gårdagens möte gav åtminstone mig hopp och tro på att man noga tänker över på vilka grunder man fattar beslut. Fullmäktige beslöt att styrelsen skall tillsätta arbetsgrupper med uppgift att hitta andra sparåtgärder än t.ex. en försäljning av Ordgården, vårt bibliotek. Jag kunde konstatera på vägen hem att många av talturerna var samstämmiga med mina funderingar och jag kunde likaledes konstatera att det är bra att själv vara med på plats som åhörare för då vet man vad som sagts och inte sagts och man får en ganska klar bild av det hela. Media i all ära men det är inte samma sak! Bra gjort fullmäktige! Hoppas middagen smakade efter det långa mötet. Själv satsade jag på en Hesburgermåltid. Hälsosamt och näringsrikt :)

Nu är jag i väntan på nästa vändning.

P.S. Läs för all del protokollet då det uppenbarar sig på hemsidan pargas.fi