måndag 28 januari 2013

Kommunala angelägeheter

Jag jobbar med bokföring, löneräkning, redovisning and so on. Den brådaste tiden i den branschen infaller just nu och tre månader framåt. Bokslut, skattedeklarationer, löneårsanmälningar and so on. Inget fel i att det ibland blir långa dagar och att huvudet ibland håller på att spricka av all tankeverksamhet. Inget fel i det. Men då jag får ett hot om att hyresavtalet ska sägas upp blir det väldigt mycket fel.

Lite bakgrund nu då kanske. Då Houtskär ännu var en välmående självständig kommun, togs beslutet att det gamla kommunkansliet skulle renoveras till ett s.k. företagarhus, där man kunde hyra in sig i de olika rummen med sin verksamhet. Det var ett led i den förutsättningsskapande politiken för att främja företagsamheten i kommunen. Mycket bra såklart. Idag finns här en frisörsalong, min bokföringsbyrå, en elfirma och en som sysslar med lite dittan o dattan. Vi har det bra här i huset och trivs ypperligt.

Ni vet att det sedermera skedde en kommunfusion mellan skärgårdskommunerna och Pargas. Houtskär är en del av den staden nu. Beslutanderätten har flugit all världens väg, det går inte för någon att förneka. Det är inte lätt att leda en kommun som är geografiskt så pass utspridd och där de forna kommunerna är väldigt olika till sin karaktär, fast man inte skulle tro det.

Då jag förra tisdagen kom på jobb, fick jag höra att våra hyreskontrakt skulle sägas upp med omedelbar verkan eftersom huset har sådana mögelskador att det är synnerligen hälsovådligt att vistas i det. Kiss my ass, säger jag. Ingen av oss har någonsin känt av någonting, och det luktar ingenting här. Åtminstone inte i mellanvåningen. Frissan har varit här i femton år och jag i snart åtta år. Borde det inte ha gett sig till känna vid dethär laget? Jag vet och förstår att det finns hus som verkligen är drabbade av mögel och jag vet att man kan bli riktigt sjuk av det. Men hallåå? Här då? 

Nå jag ringde upp den tjänsteman i staden som kommit med nyheten och jag var minst sagt upprörd. Jag undrade hur man såhär mittiplötsligt kan komma med ett sånt besked, utan att vi på förhand fått veta nånting om att det gjorts mätningar och sånt. Ett undermåligt tillvägagångssätt på alla sätt och vis i en kommun, där allt skall komma i dagen och inte smusslas med. Ja jag var förbannad. Och tjänstemannen blev tyst. Jag sade till honom att "ni får komma med truck och lyfta ut mig, för jag flyttar ingenstans före utgången av maj". Så sade jag och det håller jag fast vid. Och vart ska jag flytta för den delen. Inte växer sånahär utrymmen på träd precis.

Nu har det gjorts nya mätningar, men inte i mitt rum. Jag undrar varför? Så nu väntar vi på resultat från det. Frissan har legat sömnlös, för hon har om möjligt ännu svårare att hitta ett utrymme för sin verksamhet. Hålas håla säger jag! Såhär ska inte saker av dylik karaktär skötas. Jag hoppas att mitt budskap gick fram. Har också skrivit ett mail där jag ställt lite frågor, men i det fallet får jag lov att säga: det frågtes blott, men gavs ej svar. ARRGH!

Tack bloggen för att du finns för min glädje, sorg och ILSKA! Lovar att informera om utgången i dethär.

I väntan på trucken!


tisdag 22 januari 2013

Åå sicken fest, sicken fest :)

Lovade igår att jag skulle producera ett längre referat över födelsedagsfesten i lördags. Jag ska hålla mitt löfte trots att jag egentligen har lust att blogga om stadens tjänstemän som fått mögelhus på hjärnan. Men det gör jag en annan dag.

Jag har nog aldrig tidigare i hela mitt liv blivit så förvånad, förstummad, överväldigad men framför allt GLAD över den mängd uppvaktningar jag fått ta del av både på den egentliga födelsedagen och sedan på festen i lördags. Vad mycket mina vänner hade planerat, satsat och tänkt med både gåvor, tal och program. Så till den milda grad att jag i ett skede var tvungen att fälla några tårar. Men mest av allt skrattade jag. Både åt programpunkterna och åt endel av gåvorna, bl.a. en One Piece mönstrad som finska flaggan, en symaskin för att kunna sy en åt Uffe också och sedan den uppiffade rollatorn, överklädd med leopardskinn, tuta, ett par högklackade skor, ställning för vindunken, survivalkit med tandborste, en underberg och en minijägermeister. Två champagneglas och senare på natten blev den också utrustad med miniskidor under hjulen. Vilken superpuma jag kommer att vara då jag sen nångång tar den i bruk. Och alla blommor och böcker med fågelsång. Ett växthus, biljetter till en afton med Olavi Virtas musik. Ja och mycket mycket mer. Och sedan något som möjliggör drömmarnas resa till Buenos Aires. Nämligen en ansenlig summa pengar. Jag är så glad och så tacksam. Alldeles av hela mitt hjärta.

Jag måste säga att det i mitt tycke var en lyckad fest. Maten var god. Dryck fanns i tillräcklig mängd och blev över. Dansgolvet var välfyllt för det mesta och glada skratt hördes över salen. Det var värt att ordna denhär festen. Det känns bra att kunna bjuda på både det ovannämnda och på mig själv. Det försökte jag faktiskt göra.

Jag kommer att minnas allt dethär så länge jag lever. Såvitt inte demens light byts ut mot heavy stuff. Men med rollatorn kommer jag såviså att skurra omkring. Och till Buenos Aires ska jag resa.

Tack allihopa som på sätt eller annat gratulerat mig. Ni är för häärliga, som Gitta brukar säga.

Utan tvivel i väntan på tangokursen i tangons hemland.

måndag 21 januari 2013

Happy!

Väsynyt mutta onnellinen, som man brukar säga på det andra inhemska.

Jag återkommer med ett längre referat från veckoslutets händelser.

För nu orkar jag helt enkelt inte.

I väntan på Buenos Aires :)

tisdag 15 januari 2013

Kalas!

Hej på er!

Jag känner mig otålig just nu. Det är faktiskt så att jag är ganska otålig till mitt sinnelag. Avskyr att vänta. Fast där tar nog Uffe priset. Han går fullkomligt i bitar om han tvingas vänta.

Orsaken till att jag just nu är otålig är att jag vill att det ska vara lördag. NU! Och inte om några dagar. Gillar att slå klackarna i taket vetni. Och det är just det jag ska göra på lördag. Men då det bara är tisdag ännu. Suck! Jag rustar med bildspel och musik, gör sångblad, provar festblåsan som kom på posten idag (FIIIN) och är otålig. Uffe byter strängar på samtliga gitarrer och övar lite solon och sånt. När jag nu för en gångs skull fyller ett halvt sekel och hamnar på döhalvan, så är det väl bäst att ta ut allt vad det går av det hela. En gång i livet vill jag bjuda på fest åt min släkt och mina vänner. Och det gör jag med stor glädje.

Min pappa insisterade på att få vara huvudsponsor. Lade in lite mothugg men för döva öron. Hans svar löd som följer: "jag vill sponsra, för du är min enda dotter. Vad jag nu vet". Ja så sa han med glimten i ögat :)

Det har varit några mörka moln här i livet några dagar nu, men idag har jag beslutat mig för att ge fan i bekymmer som egentligen inte är mina. Konstaterar detsamma som jag gjorde på FB häromdagen: då jag har ett rent samvete, behöver jag inte bry mig om andras göranden och låtanden. Och hör sen!

Ser så fram emot mitt kalas. Det ska ni veta, ni som kommer att vara med. Love you all!

I svår väntan på lördagen.

onsdag 9 januari 2013

Då det går åt fanders

Vissa dagar är direkt from hell. Mina bråda tider har börjat och jag skulle klara mig bra utan extra bekymmer på jobbet. Idag har dagen varit from hell. Tur att det bara är två timmar kvar av detta dygn.

Istället för att trycka på snooze på väckningen imorse, stängde jag av hela fanskapet, vilket ledde till att jag vaknade med ett ryck mycket senare än jag hade tänkt. Ni vet hur man känner sig då man vaknar med ett ryck. Man är yr i huvudet och känner allmän olust. Good morning. NOT!

Väl framme på jobbet kokade jag kaffe, som jag alltid brukar. Tog en kopp kaffe med mig till skrivbordet och tog tag i dagens arbeten. Allmogeseglarnas kontoutdrag från hela året låg lite slarvigt utspridda med kaffekoppen i omedelbar närhet till dem och till tangentbordet. Hur jag nu sen tövlade lyckades jag häva kull kaffekoppen över utdragen och tangentbordet. Fick igen en gång orsak att svära riktigt med stora bokstäver. Senast fanns det orsak till svordomar i Tallinn. Jag har märkt att jag kan ganska många, det som man brukar kalla fula ord.

Disktrasa och hushållspapper i bruk för ett större saneringsprojekt. Perklade oavbrutet. Fick det någolunda men märkte att tangenterna inte riktigt funkade som dom ska. Vad göra? Jo men visst! Här i Företagarhuset där jag har mitt kontor finns också en frisörsalong. Hon har tillgång till hårfönar. Vilken briljant idé alltså va! Gick in till henne med tangentbordet under armen och undrade om jag fick blåsa på det med hennes fön. Det fick jag och jag satte igång. Småpratade med henne och hennes kund och var kanske inte helt uppmärksam i mitt torkande, så då jag kastade en blick på bordet, mötte min syn en massa förvridna tangenter :( Oh no! Och frissan och hennes kund blev serverade en rad fula ord. Frissors fönar verkar vara ganska effektiva.

Hade ett urgammalt tangentbord i gömmorna som saknade usb-sladd, så det blev en hel del meckande innan jag hade allt igång. Mitt huvud kokade över och det vred sig i magen. Tur att det var lunchtider så jag lämnade eländet ett tag, vilket jag tror var ett bra drag.

Resten av arbetsdagen förlöpte utan missöden.

Men det fick en fortsättning hemma. Jag har jobbat med att få ihop ett bildspel av fotografier från nu och förr. I måndags satte jag bilderna i den ordning som jag vill ha dem. Dubbelkollade att allt hade sparats rätt. Men ikväll då jag skulle fortsätta jobba med det, var alla bilder huller om buller igen. Stackars Uffe fick vara mottagare för min ilska jämte fula ord. Tar tag i det hela en annan dag. En bättre dag.

Ville dela med mig av dethär och konstaterar att livet är inte alltid en dans på rosor. Det är också fest och fyrverkeri.

I väntan på många fler bra dagar än usla.

lördag 5 januari 2013

Tillägg till föregående inlägg

Vi har haft elström på Berghamn sedan 1986. Bastun byggdes 1985. Alla dessa år har vi klagat på att det under den kalla årstiden är så sjuhelsikes kallt i bastukammaren då man ska klä av sig och gå i bastu. För att inte tala om hur länge det tar att värma upp den till badvärme. 

Ifjol! Fattar ni ifjol, kom faktiskt jag på att vi kanske skulle ha ett element i bastun också. Undrar hur många år det är tillåtet att drabbas av hjärnsläpp för en och samma sak. Ikväll har vi varmt och skönt i bastukammaren. Det är som man vill gråta över sig själv en skvätt. Eller hur?

Jodå. I väntan på sommaren.

4-6.1.2013

Det var vinter här ett slag.

Ganska mycket snö, många minusgrader och en himmelens brådska mittiallt för Uffe att ta upp deltidsboarnas båtar. Och egna båtar också såklart. Men så ångra sig kung Bore och det blev töväder med därtillhörande kärringhalka. Undertecknad dock utrustad med bråddar som sig bör för medelålders farmödrar. Jag hade nästan tänkt ta fram skidorna för en tur, men för tillfället får jag glömma det.

Ni vet att vi har ett hus på Moderholm. Ni vet att vi gillar att vistas där. Jep. Ni vet det. Uffe är ibland en handlingens man. På onsdag funderade han om vi inte skulle ta ett veckoslut på holmen. Okej, sa jag efter en stunds betänketid. Vips var Inga-Per sjösatt och en tur över fjärden gjord för att knäppa på batterierna, så det skulle vara varmt då vi kom ut på fredag.

Moderholm är bl.a. ett himmelrike för allehanda sly och det växer banne mig också på vintern. Så på agendan i jobbväg stod slybekämpning.

Nu är det lördagmorgon. Jag dricker kaffe och äter smörgås med två hundar som publik. Uffe har redan varit ute ett bra tag och hanterat motorsågen. Jag skall strax göra honom sällskap men måste först besöka afträdet. Det vädrar där :)

Visst är det livet dethär både för folk och fä. Det bästa helt enkelt trots att det vädrar på dasset. Måste nog få igång bastun ikväll. Blir att bära vatten eftersom slangen till bastun såklart är frusen. Då kallas det rännande vatten istället för rinnande vatten. Plats för skratt åt mina fantastiska vitser ;)

Ha det så gott allihopa. Själv gör jag mitt bästa att ha det så gott som möjligt.

Dock i väntan på sommaren. Det vädrar mindre då.