Söndag 9 mars 2014. Vädermässigt är det mera som en söndag i april. Våren är tidig. Jag gillar. Och jag tror inte på att det beror på nån klimatförändring eftersom det förekom tidiga vårar, snöfattiga vintrar, regniga somrar etc. redan långt före bl.a. industrialismen och konstgödsel ingick i SAOL. Sedan är det en annan sak vad dom nämnda orden egentligen har fört med sig både på gott och ont.
På Näsbyviken ligger isen kvar trots den tidiga våren. Berghamnfjärden har däremot svallat fri i några veckor redan. Uffe är inte sen med att ta sig till Moderholm och jag följer såsmåningom efter och far på jobb därifrån. Vi har mycket att stå i med i år där i utbyskatten och ju tidigare vi kommer igång, desto bättre.
Nu till rubriken. Buenos Aires. Argentina. Mar del Plata. Montevideo. Uruguay. TANGO! Nu är resan bokad för fem personer. Den 8 november detta år blir drömmen sann, förutsatt att man vaknar som vanligt på morgonen. Vaknar man inte så blir det ingen resa. Jag räknar med att vakna såklart. Allihopa vaknar som ska iväg. Av nån märklig anledning har jag på nåt sätt fastnat för att det är just Argentina jag vill resa till. Eventuellt har jag i barn/ungdomen fått influenser av min far, som under sitt liv som sjöman på FÅA:s sydamerikalinje, vistats i nämnda land mer än mången annan. Sydamerika är överhuvudtaget "vitt vatten" för mig och jag hoppas att jag efter denna resa kan sätta ut nån remmare här och där, så att jag hittar vägen lite bättre. Och så är det detdär med den argentinska tangon. Om ni nångång råkat se i TV eller nåt, hur passionerat man dansar denna dans, förstår ni kanske även min passion. En tangokurs är således en given sak under vistelsen i Buenos Aires. Jag har också på känn att vi tar oss över floddeltat Rio de la Plata med nån lämplig farkost för ett besök i Uruguay. Efter vistelsen i huvudstaden flyttar vi oss 400 km söderut till Mar del Plata, en turistort med en 10 km lång sandstrand. I Argentina är det försommar i november, så chansen finns att den stora massan ännu inte anlänt till staden.
Jag är såå glad och tacksam för att man, någon, vemsomhelst, kom på idén att som gåva åt mig (tänk åt mig!) då jag fyllde ett halvsekel, samla pengar för att jag skulle kunna göra denna resa. Risken är överhängande att jag utan den uppmuntran eventuellt inte fått till stånd att boka och fara. Jag är också glad att Uffe och jag får sällskap på resan av bästaste av vänner. Ja Uffe ja. Han har tvekat in i det sista, om han ska med eller inte. Han ska nog med. Och jag vet att då han väl är på ort och ställe, är han glad för att han följde med. Påstå inget annat nu Uffe!
Flygresan är lång. Väldigt lång. Först till Frankfurt (tre timmar) för transfer och sedan fjorton timmar till före landning. PUH! Måste tänka på vadslags skor man ska tro att man får fötterna att rymmas i efter den pärsen. Men det är garanterat värt lite svullna fötter och jetlag.
Fattar ni!! Vi ska åka! Till mitt land!
Ja inget annat än en väntan och längtan till det!
