fredag 3 oktober 2014

Dethär med statliga instanser

Ibland blir jag riktigt frustrerad. Det ger sig uttryck i en irritation som faktiskt irriterar mig själv, för oftast blir det bara ett slöseri av den egna energin och frustrationen och irritationen leder ingen vart. Den senaste tiden har måltavlan för mitt slöseri av energi varit diverse statliga instanser. Och då specifikt Skatteförvaltningen och NTM-centralen samt Itella eller Posti eller vad tusan det nu sen heter.

Okej. Vi börjar med Skatteförvaltningen. För någon vecka sedan märkte jag en konstighet på en kunds skattekonto. Ringde till nämnda förvaltning till det telefonnummer som uppges handha skattekontoärenden. Konstigheten tycktes vara så konstig att inte ens den femte personen som jag fick på tråden kunde hjälpa mig.
Till slut begärde jag att få tala med chefen vilket såklart inte lyckades sådär med en gång utan den femte personen förmedlade ett ringbud. Samma eftermiddag kl. 16.40 ringde chefen och meddelade vänligt att hon nu hade rett ut konstigheten, raderat dröjsmålsräntorna och beklagade olägenheten. Inser ni frustrationen? Sex personer behövdes för att rätta till ett fel med några tangenttryck. Dethär var bara ett exempel. Jag har många fler på lager.

Sedan till NTM-centralen och just nu för oss skärgårdsbor aktuella Trafikavdelningen. Under veckosluten höstar och vårar har trycket i synnerhet på färjpasset Pargas-Nagu varit stort. Man har kört med endast en färja och köerna har varit alltför långa. Vilket såklart lett till protester både från deltidsboende och fastbosatta. Trafikavdelningen har grunnat över problemet och t.o.m. engagerat en konsult (hör och häpna) för att reda ut saker och ting. Förslaget har varit en ändring i tidtabellerna så att t.ex. nattrafiken på färjpasset slopas vintertid och att det även dagtid plockas bort vissa turer och på det sättet kunna köra med två färjor fredagar och söndagar. Någonstans måste man spara in merkostnaden och det är på de fastbosattas bekostnad. Man har i sin härlighet också begärt utlåtande bl.a. från Pargas stad vilken motsatt sig dessa planer. Även den lokala befolkningens motstånd kan inte ha gått avdelningen förbi. Det oaktat genomför man helt egenmäktigt tidtabellsförändringarna. Till förmån för de deltidsboende. Vilket ypperligt läge för ännu en konflikthärd mellan de två befolkningsgrupperna. En sällan skådad maktfullkomlighet kan jag bara säga om just Trafikavdelningen. Jag vet att det under NTM-centralen finns en massa olika enheter som handhar väldigt mycke av olika statliga angelägenheter. Tyvärr får hela NTM-centralen en stämpel i pannan nu. Det är ofrånkomligt.

Till sist just nu har vi Itella eller som sagt Posti som höjde utdelningspriserna till skärgården under veckoslut för dagstidningsförlagen så att det helt enkelt inte bar sig för dem. Nu är det TS-Yhtymäs tietojakelu som ska sköta utdelningen vilket i sin tur har lett till att vi här i Houtskär blir helt utan dagstidningar lördag och söndag. Åtminstone tillsvidare. ÅU jobbar febrilt för att hitta en lösning men det blir säkert inte över en natt. Och allt detta p.g.a. statliga Itella (Posti).

För att lätta upp det hela måste jag reflektera över Sveriges politiska klimat just nu:


Björn Söder (SD) varnade för penisfodral i talarstolen


– Ett exempel på hur långt det kan barka


Björn Söder (SD) chockade alla på mötet i riksdagen.
När en ledamot ville ha kurdisk folkdräkt i talarstolen blev svaret:
– Han sa att det kommer att sluta med att folk kom med penisfodral, säger Hans Linde (V), som var med på mötet.
  • Partisekreteraren Björn Söder.   Partisekreteraren Björn Söder.

Talmannen har fått en fråga från en riksdagsledamot om det är okej att bära kurdisk folkdräkt i riksdagens talarstol. Frågan togs upp under talmannens möte med gruppledarna i riksdagen i går eftermiddag.
– Sju av åtta gruppledare gjorde bedömningen att man ska kunna få komma till riksdagen i folkdräkt. Folkdräkt räknas ju som högtidskläder i Sverige, säger Hans Linde, Vänsterpartiets gruppledare, som var med på mötet.
Den åttonde var Sverigedemokraternas gruppledare Björn Söder, som varnade för att tillåta kurdisk folkdräkt i riksdagen.
– Han sa "hur skulle det vara i förlängningen om det kom folk från bushen och krävde att ha sin folkdräkt: penisfodral", säger Tina Acketoft, vice gruppledare för Folkpartiet, som också var med hos talmannen.
Uttalandet om penisfodral bidrog till en märklig stämning på mötet, många hade svårt att hålla sig för skratt.
– Alla fick bita sig i bordsskivan, det var mycket, mycket märkligt. Ett tag trodde jag att jag var med i Dolda kameran. Det var helt bisarrt, jag trodde inte det var sant, säger Tina Acketoft.
– Folk hade väl svårt att ta det på allvar. Det här visar vilken nedlåtande människosyn Sverigedemokraterna har, säger Hans Linde.
 
"Ett löjligt exempel"
Björn Söder (SD) är glad över att frågan om folkdräkt i riksdagen ställdes till talmannen och gruppledarna. Han tycker inte att någon folkdräkt, inte heller den svenska, passar i riksdagens kammare.
– Jag tycker att det är jättefint med folkdräkter, det är ju en högtidsdräkt. Men det här kan öppna upp för folkdräkter som skulle bryta mot vår klädkod. Det finns säkerligen folkdräkter där man är mer eller mindre avklädd.
– Det är viktigt att vi har en klädkod, det vore lika olämpligt för mig att ha min häradsdräkt i parlamentet i Irak.
Vad säger du om exemplet med penisfodral?
– Jag vet inte om det finns några folkdräkter som ser ut så egentligen.
– Det var bara för att jag skulle dra det väldigt långt. Det var ett exempel på var det ska barka. Sen var det kanske ett löjligt exempel.
Vid högtidliga riksmötets öppnande är det dock okej med alla sorters folkdräkter, tycker Björn Söder.


Heja Sverige säger jag. Lycka till!

Nå nu har jag sagt mitt för idag.

Be good!


torsdag 14 augusti 2014

Skrivtorka? NEJ! Tidstorka..

Sommaren är kort, det mesta regnar inte bort. Ja förutom under min semester då den tjocka rocken och yllesockorna så väl fyllde en funktion. Men jag var ju ledig iallafall. NOT. Aldrig tidigare har det under ett knappt år hänt så mycket i mitt lilla liv som under just detta år. Som ni vet flyttade vi från Hönsnäs till Näsby och "barnen" tog över vårt hus och har det nu färdigrenoverat. Till en början bodde vi på hyra på Klockbrink, men sedan blev en trea till försäljning och vad gör vi; jo vi investerar! Men behovet av en renovering är uppenbar. Huuur i herransnamn ska vi få allt att gå ihop? Som ni vet var vi också i full gång med totalsanering av huset på Moderholm. Till all tur begrep vi redan i ett tidigt skede att husrenoveringen går vi aldrig iland med på tumanhand, så vi har anställt superduperduktigt byggfolk och själva har vi fungerat som marktjänstemän, målare och hantlangare.

Nå sedan kom juli och med juli kom 38 dagars värmebölja. Hur skulle det gå till att jobba på ett tak eller en gavel där mätaren låg vid 60 grader? Nej se det gick inte. Men tadaa! Vi bytte byggarbetsplats från Moderholm till Näsby och nu är lägenheten i toppskick. Endast garderoberna fattas. Och vilken tur vi hade att hyreslägenheten fanns, så att vi kunde renovera i lugn och ro i tomma rum.

Nu har värmeböljan släppt och bygget på Moderholm fortsätter. Uffe sköter marktjänsten där och jag ägnar kvällarna åt att flytta grejer från D till E på Klockbrink. Trettio steg är avståndet ena vägen, men trots det tar det tid att få allt flyttat och det harmar att jag inte har haft en stegräknare, för det blir nog kilometrar som jag har trampat av och an. Ikväll ska det vara färdigt flyttat. Sedan återstår att städa hyreslägenheten men det är en piece of cake.

Nå nu vet ni att jag lever (fast det vet väl dom flesta iallafall). Jag ska vara mera aktiv med bloggandet, för det tycker jag är en kul syssla.



 

Såhär blir det på Moderholm.

 
 
Nu har jag skrivit. I´ll be back sade också Arnold :)

torsdag 8 maj 2014

Holland och hundavel

Tjenis! Nu bloggar jag. Har helt enkelt inte haft tid och ork att göra det på länge men nu har det lättat och jag satsar på att skriva lite om hundar igen.

Jag hade för en tid sedan två lite kortare arbetsveckor för att jag var på resa till Holland. Ibland är det bra att vara insyltad i det ena och det andra eftersom man på det sättet ofta har möjligheten att delta i olika evenemang, resor och andra begivenheter där man får träffa nya människor och bli delaktig av ny information och kunskap. Nu hade jag en sådan chans igen. They made an offer I couldn´t refuse. Jag råkar vara ordförande i Stabyhounklubben i Finland. Och fick därigenom möjligheten att representera vår klubb tillsammans med Leyas uppfödare Anne. Alla de länder som har en rasklubb för just Stabeijn var representerade dvs. Finland, Sverige, Norge, Danmark, England, USA, Canada och naturligtvis Holland.

"Vår" ras, Stabyhoun (uttalas Stabeijhoon), är en holländsk ras med en totalpopulation på ca 6000 på hela jordklotet. Jämför med hundantalet i Finland som ligger där kring 600.000 varav 450.000 är rashundar. Ni förstår att det inte är alldeles lätt och till alla delar hållbart att föra rasen vidare och att vara uppfödare med ett så litet material (om man nu kan kalla det så). Just denhär aspekten berördes djuptgående så att vi skulle få kunskap i hur vi ska göra och ge råd för att hålla rasen någorlunda frisk och livskraftig. Det finns raser i världen som kommer att dö ut pga stora brister i avelsmaterialet. Så vill inte vi att det ska gå för vår ras. Ämnet är synnerligen vetenskapligt samtidigt som det är lättfattligt och man klarar sig rätt så långt med bondförnuft och lite procenträkning. Vi ska naturligtvis undvika att föra vidare ärftliga sjukdomar och inte heller stirra oss blinda på utställningsresultat. En hund måste inte vara varken BIS, BIR eller Champion, för att kunna funka som en bra hundmamma eller -pappa. Om vi blir blinda för att se bra saker i våra hundar, försvinner friska gener för evigt. Det viktiga är att hålla inavelsprocenten så låg som möjligt och att involvera hundar som kanske inte syns så mycket i vimlet, men som kanske kunde vara en bra hane åt just min tik. 

Även om jag i min drömvärld tycker att det vore det bästa ifall min tik genom naturligt urval bland hanar, valde den bästa just för henne, så vet jag att det såklart är en omöjlighet. Därför måste vi uppfödare ta till metoder som import av sperma och betäcka hunden genom insemination. Just för att bredda genetiken. Så tycker jag.

Sedan kan det också gå käpprätt åt skogen med hundavel. Ja egentligen med djuravel överlag. Jag har förstått dethär med avel så att man försöker genom den förbättra saker och ting. Men se nej! Titta på Belgian blue i produktionsvärlden. Och titta på många många hundraser där man t.ex avlat bort nosens längd så att hunden har uppenbara svårigheter att andas under hela sitt liv. Eller att man fått till stånd så mycket extra skinn så att hunden har hudproblem som i värsta fall leder till avlivning. Exemplen är många. Vad har vi människor för fel egentligen? Vad vill vi nå med sådant som är till uppenbar skada? Ja inte vet jag. 

Vi bor i Näsby nu. I centrum. Jag plockar upp då mina hundar gör sina behov där jag vet att det rör sig folk. Det är mer än rätt. Tänkte bara informera ifall någon undrar. Ni antecknar väl flitigt?

Skattedeklarationerna är gjorda! Nu är jag i väntan på semester. Ha det gott därute i världen! 

söndag 9 mars 2014

Buenos Aires är närmare än någonsin

Söndag 9 mars 2014. Vädermässigt är det mera som en söndag i april. Våren är tidig. Jag gillar. Och jag tror inte på att det beror på nån klimatförändring eftersom det förekom tidiga vårar, snöfattiga vintrar, regniga somrar etc. redan långt före bl.a. industrialismen och konstgödsel ingick i SAOL. Sedan är det en annan sak vad dom nämnda orden egentligen har fört med sig både på gott och ont. 

På Näsbyviken ligger isen kvar trots den tidiga våren. Berghamnfjärden har däremot svallat fri i några veckor redan. Uffe är inte sen med att ta sig till Moderholm och jag följer såsmåningom efter och far på jobb därifrån. Vi har mycket att stå i med i år där i utbyskatten och ju tidigare vi kommer igång, desto bättre.

Nu till rubriken. Buenos Aires. Argentina. Mar del Plata. Montevideo. Uruguay. TANGO! Nu är resan bokad för fem personer. Den 8 november detta år blir drömmen sann, förutsatt att man vaknar som vanligt på morgonen. Vaknar man inte så blir det ingen resa. Jag räknar med att vakna såklart. Allihopa vaknar som ska iväg. Av nån märklig anledning har jag på nåt sätt fastnat för att det är just Argentina jag vill resa till. Eventuellt har jag i barn/ungdomen fått influenser av min far, som under sitt liv som sjöman på FÅA:s sydamerikalinje, vistats i nämnda land mer än mången annan. Sydamerika är överhuvudtaget "vitt vatten" för mig och jag hoppas att jag efter denna resa kan sätta ut nån remmare här och där, så att jag hittar vägen lite bättre. Och så är det detdär med den argentinska tangon. Om ni nångång råkat se i TV eller nåt, hur passionerat man dansar denna dans, förstår ni kanske även min passion. En tangokurs är således en given sak under vistelsen i Buenos Aires. Jag har också på känn att vi tar oss över floddeltat Rio de la Plata med nån lämplig farkost för ett besök i Uruguay. Efter vistelsen i huvudstaden flyttar vi oss 400 km söderut till Mar del Plata, en turistort med en 10 km lång sandstrand. I Argentina är det försommar i november, så chansen finns att den stora massan ännu inte anlänt till staden.

Jag är såå glad och tacksam för att man, någon, vemsomhelst, kom på idén att som gåva åt mig (tänk åt mig!) då jag fyllde ett halvsekel, samla pengar för att jag skulle kunna göra denna resa. Risken är överhängande att jag utan den uppmuntran eventuellt inte fått till stånd att boka och fara. Jag är också glad att Uffe och jag får sällskap på resan av bästaste av vänner. Ja Uffe ja. Han har tvekat in i det sista, om han ska med eller inte. Han ska nog med. Och jag vet att då han väl är på ort och ställe, är han glad för att han följde med. Påstå inget annat nu Uffe!

Flygresan är lång. Väldigt lång. Först till Frankfurt (tre timmar) för transfer och sedan fjorton timmar till före landning. PUH! Måste tänka på vadslags skor man ska tro att man får fötterna att rymmas i efter den pärsen. Men det är garanterat värt lite svullna fötter och jetlag.

Fattar ni!! Vi ska åka! Till mitt land!

Ja inget annat än en väntan och längtan till det!

fredag 28 februari 2014

Kontrollfreak? Nää

Tjeenare grabben! Säger han Ove i Solsidan. Har han saker o ting under kontroll? Nee. Tror jag. Men han tror annorlunda. Och gunåde om det inte går enligt hans kontrolluppfattning. Bad för alla, inklusive honom. För att inte tala om frun i huset... Nå vad dillar hon om nu då, tänker ni kanske. Nå dethär med att ha kontroll om det sen är i arbetslivet, i privatlivet, ja i livet överlag. Vad menas med det? Är det att jag nu har alla böndernas och skogsägarnas skattedeklarationer gjorda? Ja alltså inte allas men de som jag har hand om. Eller att årsvisa momsredovisningarna också är gjorda. Deadline today! Eller är det att bankkontot visar plus och inte minus? Eller att lånen blir skötta? Finns det rena kläder att ta på sig i skåpet? Eller att vi äntligen har en soffa i vår lägenhet? Nåjåå. Nu tänker jag igen för mycket. Men ser ni, idag har jag läst dagens ÅU. Såsom alla dagar, utom söndag och måndag. Idag har jag läst Kim Lunds innerbana. Till saken hör att han är en god vän till mig. Och den som inte råkar läsa ÅU så briefar jag kort. Hans 84 år gamla pappa har blivit misshandlad med hjärnblödning som följd. Mannen som ännu i somras cyklade till stugan i Pargas. Dvs. en pigg man med mycket livsglädje kvar. WHAT THE FUCK rent ut sagt felas människosläktet?? Inte går man nu FÖR HELVETE åt en gammal man. Inte går man nu FÖR HELVETE åt någon (medräknat alla djur). Jag vill påstå att man har kontroll ifall man förmår i så gott som alla lägen kontrollera sig själv så att man inte gör illa sig själv framförallt (man måste tycka om sig själv för att kunna tycka om andra) och inte heller går man åt andra medmänniskor. Nu räknar jag inte in vardagliga gräl som går att reda upp. Ej heller släktfejder som pågått i hundratals år. Utan helt enkelt beteendet i såväl vardag som i fest. Väldigt mycke har jag grejat med under mitt halvsekel+till liv men aldrig varit våldsam. Jag vill påstå att jag har kontroll över mig och mitt beteende. Låt vara att jag nångång har tagit en snaps för mycket, Men aldrig har någon annan än jag själv varit tvungen att lida pga. det.

Det var just vad jag ville säga denna fredagsafton. En hälsning till Kimmen ( medlem i Sömnlösa klubben) May the force be with you.

Jo såklart i väntan på våren!

tisdag 11 februari 2014

Franska streck

- lite bloggtorka

- jag har mycket arbete

- jag har också en prao

- imorgon ska jag till Korpo

- huset i Hönsnäs är snart tömt

- i Näsby finns inget onödigt

- jag saknar Tilda, Linda och Joakim 

- dom är i Thailand

- jag saknar solen

- i april ska jag resa till Holland på stabyhoun-seminarium

- jag väntar på den nya soffan

- femte veckan på gång av den väntan

- märkligt

- Leya mår bättre

- ibland sover jag gott

- ibland sover jag mindre gott

- jag plockar i mig D-vitamin

- ibland förstår jag mig inte på människor

- jag kan inte allt

- men jag gör så gott jag kan

- jag vill till Moderholm

Over and out!


söndag 12 januari 2014

Flytt och semledegar.

Nu har vi flyttat. Till Klockbrink i Näsby. En trevlig tvåa med utsikt över Näsbyviken. Inte så pjåkigt alls. Det är vårt vinteride, säger Uffe. Sommartid lär det vara ganska tomt i idet med gardinerna fördragna. Då vet ni säkert var vi håller till :) Från Hönsnäs har vi tagit med oss det nödvändiga. Endel möbler har vi gett till dem som velat ta emot. Alla romaner, deckare och andra historier har jag skänkt till Kirjais, där dom har nånslags bokbytesstation. Det blev ganska mycket för dem att fylla hyllorna med. Själv har jag sparat kokböcker, hundböcker och lite andra faktaböcker. Vem som helst förstår att det inte går att klämma in allt från 120 kvadratmeter yta till 55 dito. Nu känns det så jäkla bra att ha ordning och reda. Dessutom är det en omöjlighet att ha oredigt eftersom det inte finns rum för det. I huset fanns många rum som överhuvudtaget inte var i användning och som bara samlade på sig en jäkla massa tavara. Jag vet nu då det i lägenheten är rätt så minimalistiskt, att saker faktiskt äter en väldig massa energi och det i synnerhet om sakerna är utplacerade utan nån tanke bakom. Man bara har grejer till ingen nytta. Det vill jag komma ifrån. Hittade denna blogg http://minimalisterna.se/att-leva-minimalistiskt-ar-som-att-skala-en-lok/ Så vill jag också ha det. Sakta men säkert börjar huset vara tomt så att dom unga kan påbörja sitt renoveringsprojekt. Hoppas att dom trivs i huset. Det har vi också gjort men nu var det dags för en omställning. Jag tror att arrangemangen blir lyckade. 

Det är rofyllt här i Näsby. Såpass att jag troligtvis fått nåt fel eftersom jag just nu har semledeg på jäsning. Kan inte påstå att jag är den ivrigaste bagaren och mina försök har varit mer eller mindre misslyckade. Så på många år har det inte funnits nån jäsande deg som mina händer skulle ha åstadkommit. Allt har väl sin tid. Kanske är det just det rofyllda som fått mig till att plötsligt baka. Jag önskar att jag denna gång skulle lyckas med baket, så att jag vill göra det på nytt. 

Måndag imorgon. Jobb. Mycket jobb. I min bransch är det den brådaste tiden just nu. Hela fjolåret skall redovisas åt alla håll och kanter. Det blir troligtvis att ta kvällarna till hjälp, då den ordinarie arbetstiden inte räcker till. Men det är jag inställd på och ser det inte som ett problem. A man´s got to do what a man´s got to do. Or woman.

Ikväll kommer Tilda. I väntan på Tilda.