Jag har en nyservad bil. Den detaljen har skötts om av en lokal entreprenör. Det om nåt är hemåt för vår överlevnad. Jag tycker faktiskt att gemene man behöver förstå det faktum att det är hemåt att använda sig av den lokala servicen. Hemåt för oss alla här på holmarna. Vi måste faktiskt glömma all avundsjuka och missunnsamhet. Och då jag påstår dethär har jag inte längre en egen ko i diket, för jag är faktiskt anställd fjärde dagen i rad. Janå. Första dagen, dvs. måndagen, måste jag be om ledigt, för jag var ju i Tallinn och svettades, kantänka. Nästa vecka ska jag besikta bilen. Sådesså. Om ni vill kan ni anteckna.
Jag har också vaknat ur nånslags bekvämlighetsdvala vad gäller alla mina fyrbenta. Jag har alltid denhär tiden på året satt gift i nacken på dem för att undvika dom eländiga skogsbässarna. Det har jag sedan upprepat ca var fjärde vecka, då effekten avtagit. Nee-e. Inte mera av den sorten. Det är faktiskt gift i högre skolan vi talar om! Det planterar jag in i blodomloppet på mina fina fyrbenta. Nyt se on loppu, säger de finskatalande. Jag ska snällt "loppa" dem istället. Ett sunt uppvaknande kan man också glädjas åt och vill samtidigt tillägga att var och en gör som var och en vill med den saken. Respekt för det. Om ni vill kan ni anteckna.
Jag har städat idag. Och bykt. Om ni vill kan ni anteckna.
Jag lääängtar till Moderholm. Imorgon far vi till Moderholm. Allihopa. Jag har inte sett Uffe på en vecka eftersom han är livegen på någon militär båt på något hemligt uppdrag på Örö. Don´t ask! Veckan efter nästa vecka flyttar vi till holmen för några månader. I dethär skedet. Annat är det om ett år :) Då flyttar vi helt och hållet. Nästan. Förutom ett tillhåll i Näsby. Om ni vill kan ni anteckna.
Idag träffade jag en vän som jag inte ser så ofta. Vi bytte några ord om dittan o dattan. Hon är inte på facebook men hade blivit tipsad om att jag bloggar. "Och man känner faktiskt igen sig i det du skriver. Och att det känns skönt att man inte är ensam i sina tankar om saker och ting". Sade hon. Vad glad jag blev. Kanske jag gör skillnad. I någon grad. Det kan jag ju faktiskt vara glad för. Om ni vill kan ni anteckna.
Min mamma har länge varit cancersjuk. I måndags var hon igen på ett läkarbesök efter att först för några veckor sedan tagit en massa prover och grejs. Och allting såg så, så bra ut. Hon var glad. Och pappa var glad. Och jo. Vi var alla glada. Såklart. Antecknar ni ännu?
Glädjeämnen finns alltid! Pargas stads åtgärdsprogram: ÄT SKIT! Vi kämpar till domedagen.
Såhär idag. I väntan på att Uffe ska komma hem. Anteckna!
