torsdag 7 november 2013

Städa, spåra, kursa

Ojoj. Long time, no see, bloggen. Too much to do, too little time. And less is more.

Jag har städat nu ikväll. Anteckna! Jag längtar till två rum och kök och till den lilla röda stugan med vita knutar som inom en ganska nära framtid ska bli vit med röda knutar. Ursprungsfärgsättning med andra ord. Om att städa ska jag inte orda så mycket mera om än att jag längtar efter mindre kvadratmetrar. Jag har annat att göra än att motionera en f***ing dammsugare och en bl**dy golvmopp. Sori nu bara!

Om att göra annat. Ibland, om än ganska sällan, får vi uppdrag Molly (canis familiaris) och jag (homo sapiens). Molly utrustas med sele och en lång lina som löper bra i snårskog och annan oländig terräng. Jag klär mig enligt väder. I höst har vi varit på ett uppdrag. Vi har varit och spårat en skadad hjort. Ibland händer också sådant. Uppdraget kom väldigt oväntat. Såklart. Korkade jag!! Det är ingen som planerar riktiga eftersök på förhand. Jag hade hållit hundkurs och var klädd i jättevarma kläder och gummitossor. Molly var hemma då samtalet kom. Hastigt hem efter hunden och iväg. Och nej. Jag skalade INTE av mig ett enda klädesplagg. Och nej. Jag bytte INTE till gummistövlar. Och jag VET att jag VET bättre. Nåjo. Iväg. Molly tog upp spåret och höll det ända tills vi kom till vattnet, där hjorten tagit sig till sjöss och där var vi tvungna att avbryta tyvärr. Trots att vi inte kunde spåra djuret vidare var jag igen en gång såå stolt över min hund. Hon kan. Hon vet. Hon förstår. Vi homo sapiens har ingen chans att kunna det som en canis familiaris kan, vet och förstår. Så är det. RESPECT! Ibland blir jag lite ledsen för att t.ex kvällspressen uppmärksammar tråkigheter som hundar ställer till med av en eller annan orsak (inte så svartvitt det heller) istället för att skriva om bra grejer. Jaja. Kvällspressen vill sälja. Money talks som vanligt. För att återgå till vårt uppdrag kan jag säga att jag var genomsvettig från topp till tå. Tappade tossan i ett kärr en vända och höll på att törsta ihjäl av vätskebrist. Hunden flåsade knappt...I say no more.

Dethär veckoslutet får jag och Molly äntligen själv gå på kurs. Full fokus heter den. En skitduktig instruktör från fredens öar kommer och håller kurs. Och jag är såå taggad. Jag vill veta om jag och hunden har full fokus med varandra. Skall se mig själv noggrant i spegeln om det går på skit. Det är upp till mig. Det är en sak som är säker. Rapporterar med tiden.

I väntan på kurs (och mindre kvadratmetrar).




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar