Då det går åt fanders

Vissa dagar är direkt from hell. Mina bråda tider har börjat och jag skulle klara mig bra utan extra bekymmer på jobbet. Idag har dagen varit from hell. Tur att det bara är två timmar kvar av detta dygn.

Istället för att trycka på snooze på väckningen imorse, stängde jag av hela fanskapet, vilket ledde till att jag vaknade med ett ryck mycket senare än jag hade tänkt. Ni vet hur man känner sig då man vaknar med ett ryck. Man är yr i huvudet och känner allmän olust. Good morning. NOT!

Väl framme på jobbet kokade jag kaffe, som jag alltid brukar. Tog en kopp kaffe med mig till skrivbordet och tog tag i dagens arbeten. Allmogeseglarnas kontoutdrag från hela året låg lite slarvigt utspridda med kaffekoppen i omedelbar närhet till dem och till tangentbordet. Hur jag nu sen tövlade lyckades jag häva kull kaffekoppen över utdragen och tangentbordet. Fick igen en gång orsak att svära riktigt med stora bokstäver. Senast fanns det orsak till svordomar i Tallinn. Jag har märkt att jag kan ganska många, det som man brukar kalla fula ord.

Disktrasa och hushållspapper i bruk för ett större saneringsprojekt. Perklade oavbrutet. Fick det någolunda men märkte att tangenterna inte riktigt funkade som dom ska. Vad göra? Jo men visst! Här i Företagarhuset där jag har mitt kontor finns också en frisörsalong. Hon har tillgång till hårfönar. Vilken briljant idé alltså va! Gick in till henne med tangentbordet under armen och undrade om jag fick blåsa på det med hennes fön. Det fick jag och jag satte igång. Småpratade med henne och hennes kund och var kanske inte helt uppmärksam i mitt torkande, så då jag kastade en blick på bordet, mötte min syn en massa förvridna tangenter :( Oh no! Och frissan och hennes kund blev serverade en rad fula ord. Frissors fönar verkar vara ganska effektiva.

Hade ett urgammalt tangentbord i gömmorna som saknade usb-sladd, så det blev en hel del meckande innan jag hade allt igång. Mitt huvud kokade över och det vred sig i magen. Tur att det var lunchtider så jag lämnade eländet ett tag, vilket jag tror var ett bra drag.

Resten av arbetsdagen förlöpte utan missöden.

Men det fick en fortsättning hemma. Jag har jobbat med att få ihop ett bildspel av fotografier från nu och förr. I måndags satte jag bilderna i den ordning som jag vill ha dem. Dubbelkollade att allt hade sparats rätt. Men ikväll då jag skulle fortsätta jobba med det, var alla bilder huller om buller igen. Stackars Uffe fick vara mottagare för min ilska jämte fula ord. Tar tag i det hela en annan dag. En bättre dag.

Ville dela med mig av dethär och konstaterar att livet är inte alltid en dans på rosor. Det är också fest och fyrverkeri.

I väntan på många fler bra dagar än usla.