Kalas!

Hej på er!

Jag känner mig otålig just nu. Det är faktiskt så att jag är ganska otålig till mitt sinnelag. Avskyr att vänta. Fast där tar nog Uffe priset. Han går fullkomligt i bitar om han tvingas vänta.

Orsaken till att jag just nu är otålig är att jag vill att det ska vara lördag. NU! Och inte om några dagar. Gillar att slå klackarna i taket vetni. Och det är just det jag ska göra på lördag. Men då det bara är tisdag ännu. Suck! Jag rustar med bildspel och musik, gör sångblad, provar festblåsan som kom på posten idag (FIIIN) och är otålig. Uffe byter strängar på samtliga gitarrer och övar lite solon och sånt. När jag nu för en gångs skull fyller ett halvt sekel och hamnar på döhalvan, så är det väl bäst att ta ut allt vad det går av det hela. En gång i livet vill jag bjuda på fest åt min släkt och mina vänner. Och det gör jag med stor glädje.

Min pappa insisterade på att få vara huvudsponsor. Lade in lite mothugg men för döva öron. Hans svar löd som följer: "jag vill sponsra, för du är min enda dotter. Vad jag nu vet". Ja så sa han med glimten i ögat :)

Det har varit några mörka moln här i livet några dagar nu, men idag har jag beslutat mig för att ge fan i bekymmer som egentligen inte är mina. Konstaterar detsamma som jag gjorde på FB häromdagen: då jag har ett rent samvete, behöver jag inte bry mig om andras göranden och låtanden. Och hör sen!

Ser så fram emot mitt kalas. Det ska ni veta, ni som kommer att vara med. Love you all!

I svår väntan på lördagen.