Livet om ett drygt år

Jag måste blogga lite nu. Jag bara måste det mitt i arbetsdagen. Jag måste dela med mig av en del av mina funderingar. Igen. 

Vet ni att Uffe går i pension om ett drygt år. Hans sista arbetsdag i försvarsmaktens tjänst lär ska vara 15 juni 2014. 53 år gammal är han oduglig för sjöstridskrafterna. Och vet ni vad? Han är jättelycklig över den saken. Om han själv skulle få välja hade han gått i pension redan igår. Sådan är han. En annan har ingen aning om när en sådan dag inträffar; privatföretagare som man är. Det är heller inget jag längtar efter. Jag går mer än gärna till mitt jobb och hoppas att jag har möjlighet att göra det i många år ännu. Det kan tänkas vara så att man är i en annan sits då man är sin egen, än då man är anställd. Kanske det är så.

Jag vet att livet ändrar om ett drygt år. Ni vet att vi har vårt absoluta favoritställe på Moderholm. Och jag råkar veta att Uffe kommer att vistas där för det mesta efter att han entledigats. Och det kan jag också göra, utom i menförestider. Nå nu har vi också ett rätt så stort hus i Hönsnäs, som i framtiden högst troligt kommer att stå tomt större delen av kalenderåret. Vi har börjat nära tanken att göra oss av med det, dvs. sälja, om det nu eventuellt skulle lyckas. Bjuder såklart ut det åt "barnen" i första hand, men helt förståeligt har dom drömmar om ett eget hus, som dom har valt enligt tycke och smak. Även om det ekonomiskt sett skulle vara betydligt fördelaktigare att köpa vårt hus och renovera det såsom dom vill. Men det är inget som vi kan och vill bestämma. Såklart. Vill endast ge dem möjligheten. Såklart.

Det kan kanske tyckas konstigt att man vill göra sig av med sitt hem, där man bott i långt över tjugo år. Men sanningen är den att det inte finns några som helst känslomässiga orsaker till att hålla det kvar. Dessutom kostar det, som alla vet, en hel del kosing att hålla igång ett hus. Det fyrket kunde man istället använda för att renovera och greja på Moderholm. Och där om någonstans finns känslorna. Jag hoppas att det alltid blir kvar i familjens ägo.

Sådärja! Nu har jag delat med mig. Framtiden visar hur det blir.

I väntan på framtiden. Och det blir som det blir.