På språng

Jag har nött på vägnätet i Finland igen en gång. Efter lördagens barnvaktspass åkte jag till Åbo för att köra till Helsingfors följande dag och gå på möte. På hundklubbens styrelsemöte. Så kan man också använda sin tid en vacker, solig söndag. Att du ids, säger en del. Och visst ids jag. Ni vet att man ids det man har intresse av. Och jag råkar ha ett intresse bl.a. för hundar och därför ser jag inga problem i att köra till den tillfälliga huvudstaden en vacker, solig söndag.

På måndag besökte jag läkarstationen Pulssi. Jag har som sagt haft problem med min högra hand/arm redan en längre tid. Kraftlös och avdomnad. Min högra hand är mitt viktigaste verktyg i mitt jobb. Förutom hjärnan ;) Vad gör jag med en dator om inte handen fungerar? Då den stegvis försämrats gick jag till slut till doktorn, för att reda ut om det är MS som spökar eller om det eventuellt kan härledas till nacken och förslitningarna där. Fick en remiss till en ENMG-undersökning som går ut på detta: 

Syftet med undersökningen
Med undersökningen utreder man sjukdomar i det perifera nervsystemet och i musklerna. En vanlig orsak till att undersökningen görs är ett smärttillstånd som beror på en störning i någon nervs funktion. Sådana är till exempel ryggsmärta som strålar ut i benet (ischiassymtom), eller ett tryck på medianusnerven i handleden (karpaltunnelsyndrom, d.v.s. canalis carpi –syndrom). Andra är olika muskelsjukdomar och nervskador.

Inget fel i dessa funktioner var utlåtandet. Jahajaha. Det är väl bara att leva med detta också då. Hade på riktigt önskat att det skulle vara nåt annat än MS-relaterat, eftersom botemedlen för den åkomman är väldigt begränsade.

Natten till måndagen blev jag väckt av pappa som stod i trappan och funderade om jag kunde komma och hjälpa. Jag rusade yrvaken ner för trappan och undrade vad som stod på. Mamma hade ramlat på sin WC-färd och kunde inte komma upp, så hon hade släpat sig till sovrummet på baken för att få hjälp av pappa. Men han har inte sådana krafter kvar för att få henne på benen. Vilken tur att jag råkade vara på plats i flickrummet. Allt slutade lyckligt och väl. Denna gång. Undrade följande morgon vad dom skulle ha gjort om jag inte råkat vara där. Som tur är finns det goda grannar och mamma sade att dom skulle ha ringt till Reijo. Han kommer nog fast mitt i natten. Känns tryggt likaväl.

Berättade för dem att vi med Gunnevi hade diskuterat dethär med att åldras. Antingen slår det till i benen eller i huvudet. Och att det nog är bättre för alla parter att benen drabbas och inte huvudet. Mamma höll med till 100% och utbrast sedan: "Jo. Det är nog bättre att benen blir svaga än att huvudet drabbas av åldrandet. För om huvudet drabbas så vet ju inte benen alls vart dom ska gå!"
Vi skrattade gott allihopa och jag gav mig av för att nöta på skärgårdsvägen igen en gång.

Nu är jag tillbaka och umgås med deklarationerna. Det känns bra.

En sak har jag att tillägga angående våra framtida boendeplaner. Jag/vi kommer inte att bli extrema på nåt vis. Vi ska ordna alla bekvämligheter åt oss i vårt lilla hus, så att livet är lätt på den punkten. Man blir inte yngre precis... Är också mycket väl medveten om att det finns nåt som heter menföre som ställer till det i allra högsta grad för kommandet och farandet över fjärden. Därför ska vi hyra en bostad i Näsby. Alldeles spritt språngande galna, barnsliga och omedvetna om realiteterna är vi inte. Och en stor och betydande orsak är att vi vill att vår unga familj ska ha det så bra som möjligt och bereder lite väg för dem. Dock inte så att allt är gratis. Men lite billigare :)

Till lust och leda säger jag till slut: I VÄNTAN PÅ VÅREN!!!