Returtrafik

Idag är det den dagen då vi har packat ihop djuren och oss själva och trafikerat över fjärden åt fel håll med tusen kassar och pinaler. Dvs. mot Hönsnäs. Inte för att det är något större fel på Hönsnäs heller men hade gärna stannat lite längre på holmen. Vardagen knackar på dörren och vi ska båda på jobb och har ganska mycket att greja med här uppe i byn också, efter att ha varit borta hela sommaren. Kanske är det så nästa år denhär tiden, att vi inte packar ihop särdeles mycket och att det är helt nya boare här i huset i Norrskogen. Återstår att se.

Tvättmaskinen snurrar på som aldrig förr och jag förbereder mig mentalt på att städa hela huset. Men det får bli till imorgon, för snart är det Tero Pitkämäki och Usain Bolt i teverutan bevars.

Ute är det så höst så. Åtminstone idag. Regnar och blåser. "Ja nu är det slut på sommarns sköna dagar. Det blir mörkare för varje dag som går". Så sjunger Lasse Berghagen. Och rätt har han. Skall ändå försöka hålla modet uppe. Men hur? Jo. Jag ska gå i skogen med hundarna, hålla hundkurser, kanske tänka lite mera på kroppen och konditionen efter sommarens lösdrift. Kanske. Jag sa kanske ta hjälp av "personal trainern-to be" i familjen. Jag sa kanske. Jag ska också jobba och få och ta emot nya utmaningar och arbetsuppgifter. Jag ska vara aktiv i föreningarna. Och sedan ska jag lära mig spanska. För nästa höst 2014 blir resan till Argentina verklighet. Det är bestämt nu. I Argentina är dom inte så jättebra på engelska så det gäller att inte ligga på latsidan med språkstudierna. Man kan ju undra varför resan blir uppskjuten så pass långt i framtiden. Men ser ni; Uffes båda axlar ska opereras, vi ska tömma ett hus på tavara som vi samlat på oss under 25 år. Jag kan inte fara på några långresor under januari-maj pga den bråda tiden på jobbet just då. Där har vi alldeles tillräckligt med orsaker för att skjuta upp långresan. Så är det. Passar på att säga här att man är välkommen med till Sydamerika om det känns så. The more, the merrier.

Jag lovade rapportera om Gustaf Erikson-festen, slog det mig just. Jo vet ni den var rolig den. Fin stämning från början till slut. Och jättefint att se en massa kära återseenden bland gästerna. Även jag hade bekanta i vimlet. Och det var så kul att lyssna till historier från i synnerhet livet på kylbåtarna. Det gjorde intryck på mig. Lite stolt är jag också över att ha haft förmånen att jobba för just dethär rederiet, som har en så fin historia med sig i bagaget och att lilla jag är en pikuliten del i kappsäcken. Så tycker jag och lyfter på svansen :)

Nå sådärja. Det gick bra dethär. Trodde att det skulle bli en klagovisa från min sida om hur svårt det är med avsked och hur jobbigt det är med hösten. Men se, det blev en riktigt positiv text. För att inte vagga in er i den villfarelsen att jag INTE skulle ha svårt med det ovannämnda avslutar jag såhär denna gång:

"Så farväl du underbaraste, oh sommar.
Ja farväl, det känns så trist att skiljas nu"

Så sjunger han också Berghagens Lasse. Och rätt har han.