Scouter och skogsbässar

Ibland blir man helt enkelt upprörd. Jag har märkt på mig själv att jag allt oftare blir upprörd över olika saker som händer och sker här i vår värld. Tur att jag är i klimakterieåldern så jag med god orsak kan skylla på det. Man är mer eller mindre upp och ner då. Dessutom är jag 50 år fyllda vilket betyder att jag med ålderns rätt får ha all slags åsikter. Jag får tycka och säga vad jag vill. NEJ!! Det får jag verkligen inte! Man måste alltid kunna behärska sig och motivera sitt tyckande. Kanske. Nästan alltid iallafall ;)

Nåh. Det senaste objektet för min upprördhet är Lounais-Suomen partiopiiris beslut om att pga. TBE-risken flytta sitt distriktsläger från Gyltö i Korpo till Evois nära Tavastehus. Ja! Ni läste rätt: PGA TBE-RISKEN!!! Men för böveln ändå. Det är så man nästan inte kan tro att det är sant. Hur kan ett scoutdistrikt böja sig för några, högst troligt, överbeskyddande föräldrar, som är hysteriska för att deras barn ska få på sig en skogsbäss. Nu är det så att vi är tvungna att leva med detta onödiga kräk, men vi kan inte för den skull sluta leva normalt. Vi måste lära oss att handskas med kräken, göra "punkkisyn", osv. Scouter har i alla tider byggt upp sina läger i skärgården inom den s.k. riskzonen. Jag kan lova er, som varit på inalles 15 scoutläger (jaja Sussi; du har väl varit på 40 eller nåt sånt), att det finns betydligt större faror på dessa läger. Varenda en går och bär på en kniv s.g.s. dag och natt (förutom vargungarna). Vi hanterar yxor, sågar, eld, vatten, gaskök, ormar, risfior, A-broar osv. Om det nu händelsevis råkar sig så att en skogsbäss biter sig fast, så plockar man bort den och that´s it.

Det är egentligen sorgligt att vi för vidare dessa rädslor för allt möjligt till våra barn. Jag måste nog säga att det i dethär fallet var bättre förr. Utan att generalisera, för visst finns det vettiga föräldrar idag också. I min barn- och ungdom reagerade föräldrarna på ett helt annat sätt. Dom var glada för att vi begav oss ut i skogen i regn och rusk för att klara oss själva. Det var ingen som ifrågasatte våra 30 kg tunga packningar på ryggen heller och att vi till en början hade usla sovsäckar från City-Market för 10 mark. Och ingen, nej ingen nämnde ens något om skogsbässar. För visst fanns det av kräken då redan. Knepet att få bort dem i barndomen, var att sätta smör på och vänta ut odjuret. Och nog måste jag till min fördel säga att det inte vad gäller vår pojke har förekommit nånslags hysteri av något slag. Det är solklart att man ska på bästa sätt se till att barnen inte utsätts för olika faror, men att överbeskydda är nog att göra en björntjänst istället för nytta. Inte skall någon behöva växa upp i bomull. Reality strikes back en vacker dag alldeles säkert. Och då är kanske inte mamma och pappa och fixar till det.

På scoutläger brukar det finnas nåt som kallas för skamstock. Dit hamnar man för ett antal timmar beroende på förseelsens art. Och där ska man skämmas och alla får titta på. Lounais-Suomen partiopiiris styrelse hör hemma i den just nu. Samtidigt som man bland annat förstör för scouternas del, säger man även indirekt åt alla oss som bor med sin familj i riskzonen att vi är ansvarslösa. Det är inte rumsrent. Dessutom blir det ingen segling på lägret heller, för till Evois kan man inte ta segelbåt.

Var jag nu behärskad och har jag motiverat mitt tyckande? Jag tror så även om jag till slut vill säga: har jag rätt eller har jag rätt? Fattar ni?

I väntan på att förnuftet ska vinna.