Tilda Emilia

Idag är det ingen normipäivä. Idag går diskussionerna ut på dadada, tatata. Idag är det farmor-barnbarn-dag. Kanske det finns en sådan internationell dag också, liksom det finns kanelbullens dag och alla möjliga andra påhitt, som ska firas. Men utöver dadada, tatata är det också en dag som vi pratar enbart finska, Tilda och jag. Kanske hon nångång i framtiden gagnas av att åtminstone få höra lite finska, då den saken är rätt så begränsad här i skärgården.

Just nu sover hon sött ute i vagnen och jag passar på att blogga lite. Sedan blir det lunch och mera dadada, tatata och finska. Jag kan nog inget annat säga än att dethär med barnbarn är en gudagåva, eller vad man nu ska kalla det. Och vad privilegierade vi är att ha den unga familjen här i samma by. Vi får på nära håll följa med hur hon utvecklas och herreminjee med vilken racerfart det händer. 

Det är annorlunda med barnbarn än med egna barn. Eller rättare sagt eget barn. Jag hade gärna haft flera barn, men det är inget man kan beställa på postorder. Kommer det inte, så kommer det inte. Så är det nu bara. Jag är glad för gossen som nu är en man. Såklart att jag är glad. Och nu har vi Tilda att vara glad för. 

Oj! Nu är hon vaken. Hej då. Vi hörs!

I väntan på...ja vad. Jultomten?