Om att resa

Morjens bara!

Jo att jag gillar att resa. Vartsomhelst, närsomhelst och nästan med vemsomhelst. Även med bara mig själv som sällskap. Det är helt klart att jag skulle befinna mig på resande fot betydligt oftare än vad som nu är fallet ifall jag bara hade avkastande fonder till förfogande. Nu har jag min lön och besparingarna har gått åt till att renovera nästet på Moderholm. Vilket såklart är en jättebra sak. Huset är bevarat för efterkommande barn och barnbarn. Gud bevare oss från att dom under sin tid får för sig att sälja stället eller göra nåt lika tokigt.

Tillbaka till resandet. Häromdagen var jag på ett tråkigt möte och för att muntra upp oss delade en av mötesdeltagarna med sig av en reseidé. Jag blev eld och lågor kan man säga! Ni vet att det runtom i världen finns s.k. Kap Horn-föreningar. Även i Finland. Vem som helst kan bli medlem i föreningen utan att själv ha någonsin rundat hornet, vilket jag tyvärr inte har gjort. Det anordnas internationella möten på olika platser som tangerar denna segelfartygsera. År 2016 hålls årskongressen i England med bl.a. ett besök till platsen för Herzogin Cecilies förlisning. Våren 2017 är mötet i Chile med resmålen Santiago, Valparaiso och Punta Arenas och innehåller en femdagars-kryssning med Via Australis till Kap Horn med dess environger. Fattar ni att jag blir utom mig av iver och lust att åka! Jag har alltid haft en känsla av att jag säkerligen under ett tidigare liv (om nu sånt finns) varit sjöman på heltid på segelfartyg på vetetraden. Givetvis på Gustaf Eriksons skepp. Hade jag fötts till man hade jag vistats till havs i mitt yrke. Trivs nog med att vara kvinna också ska jag väl tillägga så ni inte missförstår. Och jag gillar mitt jobb tillsammans med papper och siffror.

Resor på vilka man nästan med öronen kan höra historiens vingslag intresserar mig väldigt mycke. Var i somras på en rundtur med buss till de viktigaste krigsskådeplatserna i Karelen, som nuförtiden är i Rysslands besittning. Det öppnade upp mina ögon för hur det egentligen förhöll sig då det begav sig. Jag blev berörd helt enkelt. Jag vet att jag skulle bli lika berörd i Patagoniens landskap. Kap Horn rundas inte fullt lika ofta mera. Och nu finns Suez- och Panamakanalen som genvägar. Hur ska jag göra för att kunna delta i drömresan? Lotto? Arvtagare till nån rikeman eller -kvinna? Eller så får jag bara fortsätta att drömma och renovera kojor istället.

Hörni, det händer besvärliga saker här på klotet just nu. Idag har vi fått höra om en dåre med svärd som härjat vilt i Trollhättan. Flyktingströmmarna är inte på sinande precis och rasismen är på uppgång. Det att jag drömmer om att resa är småpotatis och verkligen ett i-landsproblem. Det onda ger aldrig vika. Inte så länge som människan är den som tror sig härska över allt och alla. 

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10207685711490534&set=a.2251110406976.2134145.1524725196&type=3

Klistra in länken här ovan. Vill ni resa hit? Skulle ni stanna kvar här?

I väntan och en längtan till bättre tider och fred på jorden. Sussi min vän, du som är messenger of peace kunde kanske hjälpa lite här :)

FRID! Och puss!