Tallinn tur och retur

Nu ska jag berätta hur det kan gå då man tillsammans med en god vän reser till Tallinn med lånad paketbil.

Jo det är så att jag ska till att fylla år i rappet, som ni läst i tidigare inlägg. Tänker ställa till med kalas och som det nu råkar vara så att jag tycker att det ska bli roligt att skåla med t.ex skummande vin i glaset, så skall det handlas. Och det råkar också vara så att bl.a. sådana drycker är betydligt billigare lite söderut, dvs. i Estland.

Dit styrde vi kosan i fredags, min vän Monica och jag, med vanan inne från förr med sådan sorts handel. Väglaget var faktiskt helt okej och den lånade paketbilen och vi kom lyckligt fram till den tillfälliga huvudstaden och körde ombord på kvällen på m/s Viking XPRS. Vi skulle sova ombord och köra iland på morgonen. Gick och lade oss i rimlig tid, men ack och ve! I hytten mittemot försiggick The party. Det klingande estniska språket ljöd vida kring för att inte tala om ljudnivån på den medhavda stereon eller vad det nu var dom spelade på. Nästa gång jag hör Gangnam style kommer jag att få strypkänslor, för just den låten serverades oavbrutet. Eftersom jag nu då är lite äldre redan och lite humorlös om nätterna, ringde jag till infon och beklagade mig. Tjejen lovade skicka ordningsvakten, men jag tror inte att nån sån kom. Men det blev iallafall en paus på partandet och istället fick vi njuta av ljuv musik i form av karaoke ovanifrån vår hytt. Efter några timmar återkom partypinglorna med bihang och så blev det Gangnam style igen och ännu mera volym på det estniska språket. Vi har sovit bättre...

Nå. En osoven natt klarar man nog av och vi körde iland sju på morgonen med rödsprängda knivhugg till ögon. Styrde fören mot Hotell Viru och åt frukost där. Dom har ett jätteurval! Rekommenderas. Efter det åkte vi till Lasnamäe köpcenter och fördrev tiden med att jämföra priser på Prisma. Sedan blev det dags för lastning av dom flytande varorna som vi hade förhandsbeställt, och paketbilen blev en aning nedlastad.

Nu var det redan eftermiddag och vi åkte till köpcentret nära hamnen och parkerade bilen där, för att ta oss till centrum och gamla stan till fots. Kollade lite kläder, åt en bit mat och gick tillbaka till köpcentret. Gick ännu in där före det var dags att checka in till båten på nytt.

Då vi kom till bilen tittade jag ner i marken vid passagerardörren och funderade vad det var för glasbitar på marken, tittar upp och blev så paff som jag tror att jag aldrig förr blivit. "Men va satan" utbrast jag och började darra i hela kroppen. Nåt jävla slödder (ursäkta ordvalet) hade slagit in rutan på passagerardörren på den lånade bilen. Vi utbrast igen några opublicerbara ord båda två och tankarna for omkring i huvudet som en tornado. Först trodde vi att inget var stulet, men märkte sedan att min ryggsäck och Monicas 10 år gamla ekokass från just Estland var borta. Men INTE min Samsung-padda. Kanske slöddret blev avbrutet i jobbet. I ryggsäcken fanns ett par smutsiga trosor, ett par rena trosor, en t-skjorta, necessär, årets almanacka men också vår resebokning. I Monicas ekokass fanns ett par smutsiga strumpor, en avdankad jumper och en tandborste. Inget av värde således fick tjuven/tjuvarna med sig. Om dom nu inte har ett tycke för smutsiga trosor eller hormontabletter mot övergångsbesvär.

Ringde snuten som aldrig kom. Och mera tid hade vi inte på oss att vänta på bylingarna. Vi körde till hamnen och tur att bokningssystemet är datoriserat och vi kunde checka in på namnen. Det var lite dragigt i bilen... Snutarna ringde faktiskt tillbaka och sade att vi kan lika bra göra brottsanmälan hemma i Finland.

Väl ombord fick vi hjälp av däcksarna som med Viking Line tejp och plast fixade en jättefin provisorisk ruta. Sådant jobb var vardagsmat för dom och sade att dethär gör dom så gott som dagligen. Bedrövligt, säger jag!

Min tro på att människan är god har fått sig en törn. Jag är också en godtrogen person och vill tro på just det att människan är god. Men jag har nog fel, utan att för den skull generalisera. Och det att jag i min enfald tänker att såntdär aldrig händer mig, har också fått sig en törn. Man är tydligen tvungen att ständigt vara misstänksam mot allt och alla. Och att gardera sig mot det onda i denna galna värld. Gillar inte läget!

Men vi är vid liv. Inget av värde är borta och bilrutan kan fixas. Men. Även om kroppen är hel och det hela är rätt så världsligt, är min själ en smula sönder. Tyvärr.

I väntan på ett sjudundrande kalas. Det satsar vi på och dricker skumvin med andakt, eller hur?